aldrig mer

Idag är jag ganska deppig och trött = tråkig som fan.
Jobbade imorse, och ärligt talat har det aldrig varit så jobbigt att gå upp kl 7 på en lördag förut. Ännu värre att behöva stiga upp när Kostas får ligga kvar och sova hur länge han vill. 

Jobbet rullade på outhärdligt långsamt och min lunch åts inte en sekund för tidigt. Tyvärr var jag så trött att jag somnade nästan på direkten.
Nu hade jag tänkt plugga lite, men eftersom att jag är dum i huvudet tog jag inte med hem några pluggpapper eller annat nödvändigt, vilket gör det en smula svårt. 


En gammal fjortisbild från när livet var helt annars än vad det är nu.

någon annan, någon gång förut

Idag hade jag muntliga nationella i engelska. Tabbade mig nått fruktansvärt och förstörde nog därmed mina ynka små möjligheter att få ett hyfsat bra betyg..
Imorgon väntar en lugn svenskalektion, projektmässa=massa godis, pizza till lunch och sist men inte minst ett idrottsprov. Igår tog jag steget och läste igenom frågorna till detta prov och bedömde det som att jag nog kan chansa mig till de mesta svaren, så pluggning stod inte på schemat idag. 
Imorgon ska jag nog springa och lämna mitt förhoppningsvis sista CV innan den här sommaren och därmed hoppas jag att jag kanske får ett sommarjobb. 

Förhoppningarna om ett sommarjobb blir alltmer avlägsna, och för varje CV jag har skickat/delat ut har hoppet blivit mindre. Vet att ca 15 % av de CVn jag har lämnat inte kommer att ge mig ett jobb denna gång, men än så länge har jag näst intill minimala förhoppningar om att få ett litet jobb.


Den här bilden är tagen i höstas av min lillasyster. Jag förstår inte varför ingen tvingade mig att göra något åt den där blaskiga hårfärgen?? Hade den ju i drygt 7 månader??

orkar inte springa mer.

Första helgen sedan jullovet som jag tagit ledigt från simskolan. När jag trillade in genom dörren långt efter småtimmarna inatt kunde jag knappt förstå att jag slapp kämpa mig upp för att fara och jobba. Jag hade kunnat sova bort precis hela dagen eftersom min säng var det skönaste jag någonsin legat i, men den fina kombinationen av en dammsugande mamma och en liten katt som försöker klösa sig igenom min dörr gjorde att jag inte stod ut många minuter. 

Har faktiskt också pluggat lite idag. Eller plugga är faktiskt en extremt stor överdrift, eftersom jag bara gjorde en liten äckligt ful reklam för spotify och skrev ca två rader på mitt engelskaarbete. 
Skolan är inte riktigt prio-ett just nu, vilket är lite synd. I veckan har jag mycket som ska vara klart och inpluggat. Ett matteprov, ett idrottsprov och nationella i engelska. Kanske ska jag prata engelska resten av veckan för att förbereda mig?

Imorgon blir det ingen träning för min del, utan istället ska jag äntligen släpa mig på den tre timmar långa introduktionskursen så jag äntligen får börja övningsköra. Efter det hoppas jag på att få sova med min fina Kostas.
Nu ska jag slita mig från våran gamla men ack så användbara dator.


En höstbild som inte har något med inlägget att göra.

Mars 20, 2012

Jag ser inte ut som förut längre. Jag är inte blaskigt brunhårig med mossa till hårtoppar längre. Nu är jag blond och korthårig. Efter tre timmar hos frisören var det slitna håret och den äckliga färgen som bortblåst. Tyvärr kan jag knappt ha uppsatt hår längre, eftersom tofsen blir patetiskt liten och håret ser randigt ut. Men det kanske är bra, för efter flera månader med nästan endast uppsatt hår kanske det är dags för förändring.

I övrigt rullar livet på. Jag sitter ALDRIG vid datorn längre. Inte ens för att plugga, utan istället slänger jag mig i soffan och slår på tvn. Mobilen är alltid i handen och internet alltid påslaget. Förstår faktiskt inte riktigt hur man klarade sig med en mobil utan internet förut. Egentligen förstår jag inte hur jag bara klarar mig med wifi på min nuvarande mobil heller. Egentligen vill jag inte ha min mobil. Vad tänkte jag med när jag köpte en ZTE Blade?? Okej den var praktiskt taget gratis, har hållit oväntat bra med tanke på min behandling av den och den har allt, utom appar som instagram.

Nä nu ska jag tänka på något annat. Till exempel att alla runt om en börjar fylla 18 och själv sitter man fast som 17-åring i flera månader till. Fast å andra sidan är det bara 74 dagar kvar, så jag tror att jag överlever. Nu ska jag skriva min recension av Nyckeln till frihet och sen hitta någon motivation till att träna efter skolan.


En gammal bild på fjortisida.

RSS 2.0